Kapitel 3!
Jag stod inte längre på min pappas sida! Han skadade andra. Han gjorde illa dem oskyldiga. Nu skulle jag hjälpa dem andra! Jag sprang in i striden och slogs dem. Det kändes hemskt att göra dem illa som slogs för min pappa och jag. Jag tillochmed grät! Jag skrek åt dem att dem skulle sluta slåss. Gunna´r min tränare som lärde mig att slåss, att jag dödade honom. Jag skrek att han skulle sluta och stå på min sida. Och hjälpa mig! Men han vände sig till mig och var nära att döda mig, hoppade jag undan men av misstag slog till med svärdet på bröstet på honom. Så han föll ihop på marken! Jag grät hemskt mycket för det misstag jag gjorde. Men framför mig kunde jag se en skugga med en yxa som lyftes åt himlen! Då förstod jag att det var en bakom mig! Jag vände mig om och svärdet i min hand träffades av hans höften! Den åkte rakt in i tarmarna på honom. Han skrek och satte sig på marken. Då var det en annan kvinna från Visby som stack in en rostig kni i honoms nacke! Jag sa till henne att jag stod på hennes sida. Men hon tog rostiga svärdet från honoms döda nacke och skulle döda mig! Jag ropade en gång till men hon skrek. Jag rullade åt sidan och hon missade. En man ramlade över mig, med ett blodigt ansikte! Han var rättså tung med sin rustning så jag hade problem att komma loss. Men jag klarade det men jag ramlade baklänges på marken! Men då brakade marken ihop och jag föll ner i hålet! Jag ramlade ner men jag landade mjukt på hö. Jag tittade upp där det var 5 barn till 1 till 9 åldern. Vad skulle jag göara med dem? Döda dem eller dem döda mig????
XD!!! Sweet!